AQ

Löjligt vita tänder blänker utanför fönstret. ur mörkret träder en dam fram med rykande vapen i båda sina hölster.

hon har en idé om hur livet ska se ut. säger till mig att hon ska leda mig likt en profet, hon säger att hon är utsänd utav gud.

Jag berättar om min uppväxt och hur jag tappat tron på grund av min historia. Jag förväntar mig en logisk förklaring till hennes framträdande men istället briljerar hon med sin gloria.

Försöker förklara för henne att magiska trick och synvillor kan även jag om jag har tillgång till verktygen. Hon ler och säger att även Jesus hade sina tvivel under den sista måltiden.

istället för en uppenbarelse eller insikt får jag intrycket att hon är minst lika förvirrad. De väl valda orden, och det faktum att hon inte faller för mig, får mig inse att hon är allmänbildad.

helt plötsligt blir hon kall och förbannar mig för mina egna olyckor.
säger, om du inte rycker upp dig unge man kommer du inte ha något annat att stödja dig på än kryckor.

jag suckar och tystnar, faller på en kvicksands liknande mark på mina egna bara knän. knäpper mina händer och ber henne stanna vid min sida, jag tolererar inga farväl.

sista jag hör innan hon försvinner i ett moln av rök, är en vind som lämnar mig smakandes på orden: "kom ner tillbaka till verkligheten innan du tappar fästet om dina fötter nere på jorden."