Storhetsvansinne i Småland

"alltid nått fel, alltid sne på någonting men aldrig för skev"

Välkommen till ditt inre, här presenterar vi skiten du vill glömma, stankens färg och
ljuset meningslösa roll när det är vinter, dynget runt under våren.

Vem är du och vad har du bestämt dig för att efterlikna idag?

En person med större inflytande på sin omgivning än vad jag någonsin
bett om. En person som gärna ersätter abstrakta tankar med konkreta metaforer, oftast
med inslag av avföring och våldsironi. Just nu känner jag mig som Dahlsim, indiern
i Street Fighter med gummi armar, för jag känner att, jag för en gångs skull, kan ta mig tiden att sträcka ut på mina lemmar och tillfredsställa mina behov på egen hand.

Hur hade du föreställt dig självständighetsdagen?

Inte mycket bättre än såhär. En plåtburk med H20 plus lite till driver med min hjärna, lättar på trycket och jag fastar på kranvatten. Skulle inte vilja klaga på mitt glidarsinne men tro fan att jag fortfarande tar mig tiden att kolla på bromsspår. folk misstolkar fortfarande min asscrack som ett långfinger när jag egentligen bara kollade om det fanns bränsle kvar att fortsätta. Min livslust har alltid funnits här, och medans mitt alterego knyter kontakter i mellanöstern för gratis olja, festar jag 4 dagar varenda helg.


Du kallar dig smutsig och ful i mun, men är svärmorsdrömmen personifierad i ett sydamerikanskt äggskal. Förklara dig!

Det finns egentligen inte så mycket att berätta. Du väger upp redan som ung hur mycket du är villig att ge upp innan du vill att någon ska kunna hjälpa dig. Jag har tyvärr på senare tid valt att öppna mig inför fel sorts publik som inte kan hantera storhetsvansinne utan att snegla på facit. Det här är, rätt och slätt en helt okej period. Den lutar definitivt och den svingar betongblock men jag fortsätter ducka, den gömmer dolda känslor fyllda med endorfiner men jag fortsätter neka.

Ett fyrfaldigt, tredimensionellt och sexuddspunkterande hojtar för Kremmel, för
han har återuppstått och har nu rätten att göra vad fan han har lust med.

I brist på verklighetsuppfattning

Varenda gång jag vänder mig om för att skita så blir alla glada och allting är frid och fröjd men så fort jag är ren och tillbaka igen blir alla skitenödiga. Det måste finnas en sanning bakom det hela.

Skolarbete

Musikaliska genier eller samhällets avskum?

I decennium har generationer av människor varit med om stora musikaliska mästerverk gjorde av olika band allt från The Who´s murbrytande musik till Amy Whinehouse skönhetssånger om att vägra åka in på rehabilitering . Alla dessa artister har för någon person i världen alltid betytt någonting personligt vilket gör att vi kan relatera bättre till våra medmänniskor. Även om media och allmänheten försöker övertala oss att kändisar är ett snäpp bättre än den vanliga medelsvensson så har vi kommit till insikt att de är precis som oss. Sorgligt nog blir pressen för mycket och det gör inte det hela bättre att nutidens artister blir förföljda vart dem än går. Paparazzi fotografer ser till fånga varenda lilla snesteg och pressar artister att uppnå en nästan omänsklig perfektion för att bli ett bra ansikte ut och föregå ett gott exempel för deras beundrare. Många söker sig olyckligtvis till droger som till viss del även bidrar till deras musikaliska förmåga. Folk pratar ofta om hur gangsterrappare som exempelvis Snoop Dog romantiserar droglangning, bruk av olika preparat men hur mycket vet vi egentligen om den vardagliga musiken som spelas i radion är influerad av missbruk? Många människor drar oftast den slutsatsen om att en ”missbrukare”, en såkallad ”haschtomte” tillhör den lägre pallen av samhällshierarkin eftersom de kopplar droger med våld och katastrofala konsekvenser för inte bara invididen som brukar något, utan även för att de stödjer att olika slags av knark finns tillgängligt för oss – inte minst för ungdomen. Ironiskt nog är det oftast de personer som vi stöter bort och kallar ”samhällets avskum”, samma människor vi strävar för att bli.

Nu påstår varken jag eller någon annan person att all musik som finns blivit skapat under påverkan av något slags narkotikapreparat eller haft det som influenser. Det finns tonvis med musik artister/grupper som till råga på allt protesterar mot droger. Men fenomenet kvarstår och det spelas med högst sannolikhet just nu i din radio, i din ipod eller din dotters stereo. Sanningen är den att man ska inte ta det med en nypa salt. Iochmed att musik sprids över hela världen, från timmele till himalaya så påverkar det även negativt för lyssnaren som kan få för sig att man blir framgångsrik och kreativ om man börjar bruka olika slags droger. Jag tycker det är bra att media blåser upp drogskandaler, då får man välja vems musk man stödjer men det ska samtidigt finnas sympati och två sidor av historien dom baserar en artikel på. Det jag vill uppmärksamma och kritisera är kändistidningar, fotografer eller överhuvudtaget medias sätt att glamorisera de gamla ”sex,drugs & rock ´n roll” konceptet. Vi har till större del kommit över en era av whiskey dränkta lungor och ”pudra näsan” på toaletten eftersom det frivillig tillfredsställning kan lätt vridas till sömnproblem/ångestdämpande. Val ska vara upp till varje enskild individ vare sig det gäller att välja frukostflingor eller röka den första jointen . Droger bör respekteras under vilka omständigheter som helst och kan lätt slå över till ett rent helvete om man inte tänker efter vad man trycker i sig.

I sista skrivande stund sitter jag och läser om att Pete Doherty efter ett x antal heroinsilar fortfarande går på fri fot och att lindsay lohan åker ut och in på rehabeliteringskliniker. Två helt olika kändisskap men vem av dom har du redan bestämt dig för att det är mest synd om?

Francisco Bravo-Jara, Mp2

incogfitthöve

Ja, jag skulle nog anse mig som en rätt idiotisk person som ständigt upprepar mig men FY FAN VAD ALKOHOL ÄR DEN SÄMSTA DROGEN NÅGONSIN. igår blev jag phett packad i ega och vet inte riktigt vad jag sagt men jag hade uppenbarligen sagt "förargelseväckande beteende" när någon frågade vart mitt sällskap var.

Förövrigt vet jag hur jag mår och jag mår fan prima ballerina för stunden. Min psykiska hälsa's g-punkt är tillfredsställd och röker i sängen belåten som fan för det var länge sedan sist.

Nu kan jag balansera och balsamera döda hjärnceller

What's hot? Africa!

När maj, sommar börjar närma sig är alltid skiten färdig och svinet smaskar på eftersmaken av äpplet

(notera att detta inte är noteringar gjorda under påverkan av alkohol)

Ligger i skuld till stereotypen

Jag är en jävla toffel som inte keepar det real. Tack för insikten åh grymma kvinno varelse.


Det är rätt mycket som inte ger mig tid att sitta här men nu när sommaren börjar dyka fram döljer man sina värsta sidor bakom ölglas och spritflaskor, snart köper jag säkert en kamera och per gessle tröja. strax. När det händer lite mer i livet.


Nuförtiden är det faktum att varenda val jag gör i livet har en sämre påverkan på allt annat jag har planerat. och det är inte en sån dum tanke med tanke på att jag ska sluta upp med att analysera och grusa ner allt till skogsvägar. Jag är mitt uppe i rökmoln i universum skapade av mina egotrippar, flinar i solskenet och målar upp mina egna idéer till min egna musik.

Det här är ingen blogg av insikt och inspiration, jag har inte kommit fram till ett jävla piss genom att skriva här. Med handen på hjärtat, tvättade med tvål, går det rätt och slätt ut på att man ska få bitcha och få bekräftelse här. När det hela tiden har gått ut på att ni inte ska fatta ett skit, bakom alla metaforer, formuleringar och synonymer finns det ingenting annat än en person som älskar att hata och tror inte att han kan ändra på sig för han är fast i ett personmönster som identifierar honom.

Om jag slutar röka, dricka, tänka - vem identifierar jag mig själv med då?
Vart drar man gränsen för hur långt en identitetskris får gå innan man inser att man blir del av de saker man brukar (missbrukar?).

Alltmer jag närmar mig de tankar där jag självkritiserar mig själv vill jag bara dra mig mer och mer tillbaka till gammla minnen och tanken av att "jag är som jag är". Det har nog en hel del att göra med att jag vågar inte testa på någonting annat än att vara den jag alltid varit eftersom det har gett mig så mycket men nu står jag oftast bara still. Jag keepar det jävligt toffligt och soft, jävligt chill och det antar jag är en viss förändring där jag kunnat vara i harmoni. Jag ska undvika låta så jävla dramatisk men en del av mig vill inte ta det lugnt, utan vill leva i o-ordning och stress. Där livnär jag min personlighet.

Jag vädjar, vädrar om uppmuntran från öst till väst, bjud ut mig, ta med mig, hojta på mig.

"Oj!"

The säd and sticky part of life

[Ur "The Full and Förvirrade Fuglesangs songs"]

Mina texter är osammanhängande som fångar vars liv hänger på styva linan.
Ingen idé att ta inspiration,
man hör alltid samma skit rulla likt en toarulle i en tarminfekterad situation.

Vi producerar en liter av oro, femton hekto förvirring, under bordet delar gestalten med 3 sexor i pannan en mörk substans, bildandes en mynning.

I skrivande stund fifflar gudarna med väderkvarnar, och man kan inte längre se sig själv med tunna baggypants utan rockar mössa - utanför bitchar vädret på därav bristen på alfahanar.

Allting klarnar men banar bara framgång för neanderthalare utrustade med pappas oljefläckar på fingrarna, i hopp om att bli misstagen för att vara en av xzibits mekaniker. bara vänta och känna smaken av järn och infektioner.


DO NOT DO DRUGS KIDS! resultaten blir katastrofala.
Snart kommer hela vargpakten hem igen och mitt tillstånd är kluvet. Jag sitter och klurar, försöker tyda en kladdig bild på om jag borde lämna timmele eller ej. MER KOMMER !

Nytt blod - nya infektioner

jag judeniserade min blogg och myntar ett nytt begrepp. Dags för nedräkning.