Ligger i skuld till stereotypen

Jag är en jävla toffel som inte keepar det real. Tack för insikten åh grymma kvinno varelse.


Det är rätt mycket som inte ger mig tid att sitta här men nu när sommaren börjar dyka fram döljer man sina värsta sidor bakom ölglas och spritflaskor, snart köper jag säkert en kamera och per gessle tröja. strax. När det händer lite mer i livet.


Nuförtiden är det faktum att varenda val jag gör i livet har en sämre påverkan på allt annat jag har planerat. och det är inte en sån dum tanke med tanke på att jag ska sluta upp med att analysera och grusa ner allt till skogsvägar. Jag är mitt uppe i rökmoln i universum skapade av mina egotrippar, flinar i solskenet och målar upp mina egna idéer till min egna musik.

Det här är ingen blogg av insikt och inspiration, jag har inte kommit fram till ett jävla piss genom att skriva här. Med handen på hjärtat, tvättade med tvål, går det rätt och slätt ut på att man ska få bitcha och få bekräftelse här. När det hela tiden har gått ut på att ni inte ska fatta ett skit, bakom alla metaforer, formuleringar och synonymer finns det ingenting annat än en person som älskar att hata och tror inte att han kan ändra på sig för han är fast i ett personmönster som identifierar honom.

Om jag slutar röka, dricka, tänka - vem identifierar jag mig själv med då?
Vart drar man gränsen för hur långt en identitetskris får gå innan man inser att man blir del av de saker man brukar (missbrukar?).

Alltmer jag närmar mig de tankar där jag självkritiserar mig själv vill jag bara dra mig mer och mer tillbaka till gammla minnen och tanken av att "jag är som jag är". Det har nog en hel del att göra med att jag vågar inte testa på någonting annat än att vara den jag alltid varit eftersom det har gett mig så mycket men nu står jag oftast bara still. Jag keepar det jävligt toffligt och soft, jävligt chill och det antar jag är en viss förändring där jag kunnat vara i harmoni. Jag ska undvika låta så jävla dramatisk men en del av mig vill inte ta det lugnt, utan vill leva i o-ordning och stress. Där livnär jag min personlighet.

Jag vädjar, vädrar om uppmuntran från öst till väst, bjud ut mig, ta med mig, hojta på mig.

"Oj!"