Så nu är vardagsrutinen mer eller mindre tillbaka för gott.
Men att jag fortfarande skriver toalettpoesi förblir understått.
Hur mycket jag än vrider och vänder på jordens alla hörn.
Kommer tarmen ej sluta agera musa tills jag ber min enda och sista bön.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar