Toalettpoesi Señor Psykos

Mimar rytmer, sliter hjärnceller i stycken. Väntar in nästa låt för glömskan
av trycket.

Positionen begravd i sand blandat med vatten, orubblig som nattens ångest efter dagens kramper. Självkänslan framstår oftast minimal men när allt kommer omkring så är det aldrig jag.

I mitt kranium softar Frallan bland fimpar och brus från radion, väntandes på att fylla utrymmet i handen där treudden satt en gång.

Krävs inte mer än en utlösande faktor, när buren inte längre är sluten krävs det mer att driva tillbaka honom än högafflar och brinnande facklor.